///Hufvudstadsbladet
Esko Aho säger sig vara oroad över att Finland i sin
ekonomiska utveckling hamnar långt efter det dynamiska
Estland. Han nämner tre växande problem hos oss: den
åldrande befolkningen, den djupa regionala tudelningen samt
utslagningen av allt flera finländare. [:]
Jag läser detta på färjan under den korta sjöresan till
Tallinn, där den gröna riksdagsgruppen håller sitt
sommarmöte. Redan vid ett seminarium på Domberget får jag
kommentera Rein Ruutsoo, professor i politologi vid Tartu
universitet. Han presenterar en lista över det estniska
samhällets akuta problem: en åldrande befolkning, en djup
regional tudelning samt en utslagning av allt flera
människor.
Intressant. Möts dessa problem någonstans? Man kan ju inte
förneka att Finland behöver mera företagsamhet och egna
initiativ, men jag vill inte tro att Esko Aho vill importera
de estniska problemen till Finland.
Den extremt nyliberalistiska politikens konsekvenser hotar
det estniska samhället på allvar. Kriminaliteten växer i
andra generationen i dess utkanter, medan korruptionen berör
höga beslutsfattare. Hälften av resurserna i landet
koncentreras till Tallinn och lämnar andra isolerade.
Nästan ingenstans föds det färre barn än i Estland.
Det är säkert hälsosamt att Estland inte blint valt att
följa sjuttiotalets socialdemokrati – som ju också förlorat
sin ekonomiska grund i och med globaliseringen. Flera
regeringar har medverkat i den ekonomiska chocken som har
överraskat även deras internationella rådgivare. Marju
Lauristin, också professor vid Tartu universitet, har
skrivit att egentligen har estländarna inte beställt just
denna politik. Enligt henne önskar majoriteten mera social
trygghet av staten (HS 10.8.). Mera skatter alltså.
Man kunde ju ana att om estländarna nu om drygt tre veckor
accepterar att ansluta sig till EU kommer denna diskussion
att sprida sig. Man kan naturligtvis se EU som en
gammalmodig socialdemokratisk regleringsapparat i ett land
som hittills har valt USA:s modell framom den europeiska,
men vissa tongångar i debatten kanske ifrågasätts mera.
Jag har själv två gånger stött på en tilltro till
”naturlagar” i Estland. Då Riigikogu debatterade
jämställdhetslagen förra året, kom unga (manliga) politiker
fram med påståendet att relationerna mellan kvinnor och män
inte bör regleras med lagar då det räcker att följa naturens
egen lag. Åtminstone alla kvinnor vet hur naturens lag här
verkar i praktiken.
Den andra gången höll jag ett föredrag i Tallinn och
intervjuades efteråt av en ung kvinnlig journalist. Hon
ville veta varför jag som grön förespråkade så många lagar
då naturen vill följa sin egen lag. Dessa erfarenheter har
lärt mig att förstå det estniska samhällets särskilda
postsovjetiska arv lite bättre. Det kan ligga bakom
Estlands linje i EU:s framtidskonvent där landet t.ex. har
stött Storbritannien som ju motsätter sig alla försök att
fatta gemensamma EU-beslut om beskattningen.
Naturens lagar i beskattningen som påverkar företagens
placering leder tyvärr till en så hård konkurrens mellan
länderna om utländska investeringar att mycket av de
mänskliga resurserna uttöms.
Estland som grannland i EU medför nya utmaningar för
Finland. Också en debatt om hur den europeiska
välfärdsmodellen skall undvika socialdemokratins risker –
men om det höga pris samhället får betala för
nyliberalismen.
