///Hufvudstadsbladet
Det är beundransvärt att en centerminister från Torneå har lyckats starta en stor kedjereaktion i huvudstadsregionen. Men nu behövs det strategisk visdom.[:]
Hur man än tänker och vilken regionpolitik regeringen än förverkligar behöver storstäderna rum för utvidgning. Målet helgar dock inte medlen. Vecka för vecka blir det allt tydligare att i Sibbofrågan är man på väg in i en återvändsgränd – strax före riksdagsvalet. Man kan inte tala om demokrati och öppenhet och samtidigt fatta beslut över medborgarnas huvuden bakom lyckta dörrar.
Jag känner en viss empati för Helsingfors stadsfullmäktige, som ville tillämpa chockterapi mot sin granne i öster. Men det är beundransvärt hur snabbt Sibbo kommun har börjat signalera att den inte längre kan bygga en mur mot Helsingfors. De krafter som nu lockar de stridande parterna till förhandlingsbordet kan lösa detta mindre Mellanösternkrig mitt i Nyland.
Regeringsmajoriteten, och alldeles särskilt centern, hamnar i stora svårigheter om den fortsätter med sin tvångspolitik. Fallet Sibbo blir ett prejudikat beträffande spelreglerna i en liknande problematik kring Åbo, Tammerfors, Uleåborg …
Sfp kommer av allt att döma inte att ha någon nyckelroll i strävandena att hitta en fredlig lösning. Det finns ingen återvändo till det gamla. Och kära sfp, Helsingfors får ju skicka vilket önskemål som helst till statsrådet. Avgörande är hur processen nu går vidare. Sibbos alternativa plan bör vara reell och inte bara ett försök att stoppa processen.
Det är rimligt att såväl Helsingfors som Sibbo nu preciserar sina planer. Allra helst skulle jag se att det blev en internationell tävling där den bästa möjliga samhällsstrukturen skapas med goda boendemiljöer längs spårtrafiken och med fri natur omkring. Kan inte Helsingfors och Sibbo tillsammans utlysa en sådan?
Maxantalet nya invånare ligger nog under 40 000-50 000. Sibbo storskog erbjuder fantastiska naturvärden och rekreationsmöjligheter i betydligt störrre omfattning än vad miljöministeriet är berett att skydda. Också Noux var ju till en början bara någon galnings idé. Det skulle vara ett miljöbrott att inte i denna nya situation grunda en lika fin nationalpark öster om Helsingfors.
Kommunstyrelsens beslut från förra veckan om en gallupundersökning bland Sibboborna återspeglar tyvärr brist på beslutsamhet. En rådgivande folkomröstning skulle nog ha en helt annan tyngd i förhållande till statsrådet. Det blir säkert ett sådant initiativ, för det behövs fem procent av invånarna.
Finlands grundlag är helt tydlig: Finland är uppdelat i kommuner, vilkas förvaltning skall grunda sig på självstyre för invånarna. Man kan bara ana hur det kommer att gå för centern, partiet som motsatt sig tvångssammanslagningar och som nu kör över invånarna. Det var redan illa nog när centerministrarna kallade Sibbos nya planer för en provokation.
Kommunminister Manninen är värd en eloge för sin beslutsamhet i strävandena att hitta en hygglig metropolförvaltning. Men nu är det nog dags för krafterna i huvudstadsregionen att ta initiativet. Fallet Sibbo kan fortfarande omvandlas till ett viktigt steg i processen mot en nödvändig omorganisering av Helsingforsregionen.
