///Hufvudstadsbladet
Den långa sommarresan längs EU:s nya “East End”, från Tallinn till Transsylvanien och vidare till det forna Jugoslavien, erbjuder rikligt med turistupplevelser – underbar natur, förvånansvärt välbevarade historiska städer, påminnelser om olika härskare genom tiden.[:]
På Balkan får man annat att tänka på. Efter gränsen mellan Serbien och Bosnien-Herzegovina kommer man plötsligt till öde landskap med förstörda, tomma hus som bär spår efter bränder.I Sarajevo kan man bara gissa sig till hur det var att leva omringad av de serbiska styrkorna utposterade i de omkringliggande höga bergen. Om vi trodde att livet blir normalt efter tio år har vi misstagit oss.
Vi läser den kroatiska författaren och journalisten Slavenka Drakulic’s nya bok “They Would Never Hurt a Fly – War Criminals on Trial in the Hague” (2004). I fem månader har hon följt den internationella krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien i Haag, och hon tecknar en bild av krigsbrott utgående från de anklagades och vittnenas berättelser.
Vi kör förbi Gospic, en liten stad i Kroatien. Drakulic berättar i boken om Milan Levar som försökte få myndigheterna att granska mordet på 120 serber en oktobernatt 1991. Levar tvingades hela vägen till Haag för att vittna mot lokala ledare. Efter det mördades han i
augusti 2000. Först efter detta påbörjades en process mot dem som deltagit i den etniska rensningen i Gospic.
Drakulic menar att det finns föga vilja i landet att möta den obekväma sanningen att många var delaktiga eller medvetna om de fruktansvärda händelserna. Många drog rent av nytta av dem – kanske bara genom att ta hem en TV från ett grannhus vars invånare försvunnit en mörk natt. Alla vet något om alla. Enligt Drakulic leder detta till ett kollektivt tigande.
Hon menar att det oväntade kriget ändå hade sin bakgrund i förnekandet av den dystra sidan av andra världskriget i Jugoslavien. I historieböcker fick man läsa om Titos hjältedåd men inte om hur grymma hans partisaner var. Jugoslavien föll direkt i nationalisternas händer i
frånvaron av krafter som ville leda landet mot demokratin. De som var av annan nationalitet hade blivit fienden.
* * *
Resan längs EU:s nya östra gräns för oss också till Majdanek, ett tyskt förintelseläger i sydöstra Polen. Över 200 000 människor mördades där under andra världskriget. Ett monument har skapats ur deras aska. Balkankriget skulle aldrig inträffa.
Efter Balkankriget som dödade över 200 000 människor kom Rwanda som tog 900 000 liv. Rysslands krig mot tjetjenerna fortsätter trots att vi alla är medvetna om det. Det tog väldigt länge innan det internationella samfundet fick ihop förra veckans anspråkslösa resolution om våldsdåden mot den civila befolkningeni Darfur i Sudan.
Enligt Slavenka Drakulic behövs inga monster för ett folkmord. Det förskräckliga är att se att de män som nu står inför tribunalen i Haag är så vanliga, “så vanliga att de inte skulle göra en fluga förnär”. En genomgång av vårt gemensamma europeiska förflutna måste fortsätta.
